närapå den värsta dagen i mitt liv,
kanske lite överdrivet, men den har inte varit najs!
började såklart bra (sovmorgon, började ett)
kollade på film på engelskan och jag somnade..
sen hade vi idrott och det var dyngjobbigt.
sen så började det.. jag stressade SOM FAN efter idrotten för att åka till stan och sen vidare mot hammarlunden.
när jag kom till stan var jag tidig.. så jag satte mig på torget..
sen började jag bli helt förvirrad.. vilken buss skulle jag ta? hade jag missat den? varför började jag nyss gråta?
tårarna började rinna.. bara sådär. då blev jag ännu mer förvirrad, och ännu mer gråtfärdig.
jag fick sån lust att bara gråta ut allting, men inte mitt på torget.
när den bussen jag skulle ta kom, så hoppade jag på och satte mig och grinade.. hela bussresan,
och när jag närmade mig h-lunden så tänkte jag att jag inte kunde gå på träning sådär, och bara kunna börja grina mitt i allt. så jag sket i träningen och åkte hem med tårfyllda ögon.. tog en dusch det första jag gjorde.
När pappa c/o hade dragit så kom tårarna igen.. ännu mera.. allt!
jag satt och ginade i säkert en timme.. blev rädd/orolig för mig själv tillochmed. vad fan händer?!
Nu har jag gjort mig en kopp te, krypit ner i myskläderna och bloggar. måste lugna ner mig.
men jag ska ut och ta en lång lugn promenad med chihuahuan snart, för jag är hund-vakt ikväll.
lika bra det, för jag ska inte ut iallafall.. inte såhär.
hörs sen! puss